Oförstörande provning

Oförstörande provning är ett sätt att kontrollera kvalitetskrav utan att riskera att deformera eller förstöra produkten.

Oförstörande provning är ett sätt att kontrollera att kvalitetskrav uppfylls vid tillverkning, installation och reparationer inom områden som kärnkraft och tryckkärl, där det ställs hårda säkerhetskrav. Oförstörande provning används även för att leta efter sprickor och andra skador på utrustning som har varit i drift.

Det är viktigt att man använder rätt metod för att kunna hitta eventuella ofullkomligheter. Val av metod beror på material, utformning och vilken typ av defekt man befarar.

Vanliga metoder för att spåra skador inne i materialet är röntgen och ultraljud. För att spåra ytliga skador använder man istället penetrant eller magnetpulver. Andra metoder som också kan vara aktuella är virvelström och visuell kontroll.

Kärnkraft och tryckkärl är reglerade områden och för dessa ska ackrediterade laboratorier användas för provning.

Swedac ackrediterar de laboratorier som genomför oförstörande provning.

Ackreditering sker mot kraven i standarden SS-EN ISO/IEC 17025

Information till den som vill bli ackrediterat laboratorium för genomförande av oförstörande provning

För den som vill bli ackrediterad för oförstörande provning finns övergripande krav från olika myndigheter. Dessa meddelas i en föreskrift från Swedac, STAFS 2003:12. Föreskriften kräver bland annat att:

  • laboratoriet är oberoende, det vill säga uppfyller motsvarande krav som kontrollorgan typ A enligt SS-EN ISO/IEC 17020
  • laboratoriet har tillgång till korrekt utrustning och har kvalificerad personal, varav minst en i varje provningsmetod ska vara kvalificerad för nivå III
  • laboratoriet på egen hand ska kunna utföra minst tre av de fyra vanligaste metoderna inom tryckkärlsområdet, varav en metod ska vara röntgen
  • ackrediteringen omfattar ett antal provningsmetoder inklusive acceptansregler
  • oförstörande provning ska utföras enligt speciellt kvalificerade metoder när det gäller provning av delar inom kärnkraftsanläggningar som varit i drift.
Lagstiftning eller annat regelverk som ställer krav på ackreditering
  • AFS 2017:3, Arbetsmiljöverkets föreskrifter om användning och kontroll av trycksatta anordningar
  • SSMFS 2008:13, Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anläggningar
Vägledning för uppfyllande av ackrediteringskrav