Bädda för ökad kvalitet

Sveriges välstånd bygger på att vi har varit och är en stark exportnation. Att vi kan handla med andra länder beror på att vi står för kvalitet, både avseende produkter och tjänster.

Kvalitet är ett fundament för vårt välstånd. Det finns mängder av system, metoder och strukturer som bygger upp kvalitet. De stora trenderna som vi ser – globalisering, urbanisering, digitalisering och hållbarhet – skapar dock nya förutsättningar. Står vi rustade för detta?

Regeringen har lanserat Testbädd Sverige för att kraftsamla för innovation och för att nya idéer och lösningar testas i test- och demonstrationsmiljöer, testbäddar. Myndigheten Vinnova har nyligen fått ett uppdrag att etablera en nationell samordnande funktion för att stärka test- och demonstrationsverksamhet i Sverige som en del av Testbädd Sverige. Detta är något som Swedac välkomnar.

Test- och demonstrationsverksamhet är med nödvändighet av experimentell karaktär, men behöver omges av ett system för kvalitetssäkring för att säkerställa resultatens tillförlitlighet och lyfta den generella kvaliteten i verksamheten till en högre nivå.

En möjlighet att förbättra kvalitetssäkringen och att stärka testbäddarnas konkurrenskraft är att i ökad utsträckning använda ackreditering. Det ger inte bara ökad tillförlitlighet till testresultat utan kan också skapa ytterligare mervärden för de som önskar testa produkter, tjänster eller processer.

Swedacs förslag till förbättrad kvalitetssäkring av testbäddar baseras på två huvudsakliga delar:

  • Att laboratorier som används inom test-och demonstrationsmiljöer ska vara ackrediterade.
  • Att de leverantörer som driver och erbjuder tjänster inom test- och demonstrationsmiljöer ska ha certifierade ledningssystem för kvalitet.

Swedac arbetar med kvalitetssäkring inom en mängd områden. Vi vill driva på utvecklingen och bidra till att förbättra kvaliteten i Sverige. Kvalitet är helt avgörande för vårt framtida välstånd. Vi måste jobba med kvalitetsfrågorna i vardagen idag – inte skjuta upp dem till framtiden.

Miljötillsynen – en pusselbit i Agenda 2030

Ackreditering är ett system som finns inom ett stort antal samhällsområden. Systemet bidrar till att säkerställa att uppsatta regler och krav följs. Det skapar möjligheter för kvalitetssäkring i flera led och förutsättningar för enhetlig tillsyn. Det är flexibelt, kan underlätta tillsynsarbetet och göra det mer effektivt.

En missuppfattning är att ackreditering är stelt, begränsande och hämmar utveckling av nya arbetssätt – men faktum är att det är precis tvärtom. Med ackreditering skapas en grund att stå på – det ger trygghet och säkerhet, både för den verksamhet som granskas och den som har tillsynsansvar. När det finns en stabil grund blir det lättare att utveckla verksamheter som omfattas av tillsyn och det faktiska tillsynsarbetet. När man säkerställt att allt blivit rätt från början, blir det lättare att skapa innovation och förbättra ytterligare. Ackreditering innebär alltså att tillsynsmyndigheter fortfarande har kvar sitt beslutsansvar.

Just nu pågår en särskild utredning som ser över organisationen och ansvarsfördelningen av tillsynen enligt miljöbalken samt sanktionssystemet. Syftet är att optimera resurserna och utveckla genomförandet av tillsynen så att den blir mer enhetlig och effektiv och bidrar till att miljökvalitetsmålen nås samt att fler miljöbrott upptäcks, utreds och beivras.

Min bild är att utmaningarna kan samlas i tre övergripande teman; brist på enhetlighet, brist på resurser och frågor kring organisering och beroendeförhållanden. Det finns stora geografiska skillnader över landet avseende hur framför allt kommuner genomför tillsyn. Olika kommuner har olika förutsättningar att bedriva tillsynsarbete. Det finns kritik mot att det föreligger risk för jäv när kommuner organiserar tillsynsarbetet. Enligt en undersökning från Aktuell Hållbarhet förra året ökar jävsproblematiken i den kommunala miljötillsynen. Undersökningen visade att över 40 procent av de kommunala miljöcheferna uppgav att överordnade tjänstemän eller politiker hade försökt påverka dem i sin myndighetsutövning.

Ackreditering är ett verktyg för att möta utmaningarna inom miljötillsynsområdet, ett bland flera. Det finns olika möjligheter och lösningar. Det viktiga är att vi tittar på helheten och analyserar behoven i varje del. Det går tveklöst att utveckla miljötillsynen i Sverige – men det kräver att vi drar nytta av och samarbetar med varandra.

Inte minst för att uppnå de globala målen och Agenda 2030.

Samarbetet av marknadskontroll inom EU ger resultat

Det finns för närvarande drygt 5 miljoner mätare för aktiv elenergi som används i Sverige, och Europeiska kommissionen beräknar att cirka 14 miljoner nya elmätare årligen säljs inom EU. Det innebär att denna typ av mätinstrument utgör 18,8 procent av alla mätinstrument som säljs på den inre marknaden inom ett år. Därmed toppar försäljning av elmätare statistiken på mätinstrumentområdet. Siffran kommer att stiga inom en snar framtid eftersom Sverige och andra europeiska länder kommer att ersätta nuvarande elmätare med så kallade smarta mätare.

När det kommer till värmenergimätare kan man konstatera att det i Sverige används för närvarande cirka 300 000 mätare som mäter värmeenergi som levereras till hushåll. Cirka 800 000 mätare årligen säljs inom EU, vilket motsvarar 8,9 procent av alla sålda mätinstrument på den inre marknaden. Kommissionen lägger stor vikt vid användning av värmeenergimätare då dessa mätare är en nyckelfaktor för förbättring av energieffektiviteten inom hushållssektorn.

Med tanke på att dessa två typer av mätinstrument dagligen används av miljontals konsumenter har marknadskontrollmyndigheter i tolv europeiska länder beslutat att samla sina krafter och resurser för att genomföra ett gränsöverskridande marknadskontrollprojekt.

43 yrkesverksamma personer från tolv olika marknadskontrollmyndigheter har arbetat i nästan två år för att driva projektet. Swedac är en av de myndigheter som har testat mätare för att kontrollera att mätarna uppfyller kraven i gällande lagstiftning och att mätarna fungerar korrekt. Genomförandet av projektet har totalt kostat cirka 5 000 000 SEK. Summan är delvis finansierad av Europeiska kommissionen, som har täckt 70 procent av kostnaderna (cirka 3 500 000 SEK).  Medlemsstaterna har bidragit med 30 procent av hela summan. Arbetet påbörjades i september 2014 och avslutades i april 2016 med en workshop i Stockholm, där det slutliga resultatet av marknadskontrollprojektet presenterades för alla andra europeiska marknadskontrollmyndigheter.

Marknadskontrollprojektet har visat att alla elmätare har klarat tester, även om vissa av dem har haft avvikelser vad gäller dokumentationen. Dessa brister har åtgärdats ganska snabbt genom kontakt med respektive tillverkare av mätare.

Däremot har resultatet visat att inte alla värmeenergimätare har kunnat passera testerna. Marknadskontrollmyndigheterna har därför varit tvungna att vidta lämpliga åtgärder. Av 18 testade typer av värmeenergimätare har två typer av mätare återkallats från marknaden. Till följd av detta har marknadskontrollmyndigheterna beslutat att testa sådana mätinstrument igen inom en snar framtid.

Detta marknadskontrollprojekt anses vara en fullständig framgång för att säkerställa säkra produkter på den inre marknaden. Det har också visat på vikten av internationell samverkan samt öppnat nya vägar för framtida samarbete mellan myndigheterna inom den europeiska marknadskontrollen.