Luft- och rökgasanalys

Utsläpp från förbränningsanläggningar kan skada både människor och miljö.

Luft- och rökgasanalys

Vid förbränning bildas rökgaser och stoft som är har negativ inverkan på människa och miljö. Kväve- och svaveloxider är gaser som ger bland annat försurning i miljön. Tungmetaller är giftiga för människa och miljö. Koldioxid och andra växthusgaser bidrar till växthuseffekten.

I Sverige är Naturvårdsverket och Sjöfartsverket föreskrivande myndigheter inom området. Många av de svenska föreskrifterna härrör från Europeisk lagstiftning. Det är den som äger en anläggning som har ansvar för att mätningar utförs. Mätningarna kan ske på olika sätt, alltifrån kontinuerligt med fasta mätinstrument till mätning någon gång per år med extern utrustning eller genom beräkning utifrån bränsledata.

Kontroll av utsläppsdata sker på olika sätt beroende på vilken lagstiftning som ska tillämpas.

Stora förbränningsanläggningar och avfallsförbränning

För stora förbränningsanläggningar, det vill säga anläggningar med över 50 MW installerad effekt, och avfallsförbränning finns krav på att utsläppsdata ska kvalitetssäkras genom ett ackrediterat laboratorium. Laboratoriet utför en så kallad parallellmätning mot anläggningens fasta kontinuerligt mätande utrustning. Provtagning för t ex metaller och dioxiner till luft ingår även för avfallsförbränning. Naturvårdsverket är föreskrivande myndighet.

NOx-avgift

Det finns ett svensk system om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Syftet att minska utsläpp av kväveoxider med hjälp av ekonomiska medel. Naturvårdsverkets föreskrift reglerar bland annat att anläggningens fasta kontinuerligt mätande utrustning ska kontrolleras genom jämförande mätning av ett ackrediterat laboratorium

Farledsavgifter

Miljödifferentierad farledsavgift är ett styrmedel för att minska utsläpp av kväveoxider, NOx, till sjöss. Sjöfartsverkets är föreskrivande myndighet. Mätningar av ett fartygs utsläppsnivå ska utföras av ett ackrediterat laboratorium.

Information till anläggningsägare

Krav på kontroll av förbränningsanläggningars utsläpp regleras inom EU. Det finns krav på parallellmätning QAL2, egenkontroll QAL3 och årlig tillsynskontroll AST.

Europeisk standardisering, CEN, har givit ut standarder som berör både anläggningsägare och ackrediterade laboratorium, till exempel EN 14181 och EN 15259. Där beskrivs bland annat begreppen QAL2, krav på mätplatsens utformning och en lång rad tekniska uppgifter som behöver kommuniceras innan laboratoriet ska mäta och analysera luften.

Information till den som vill bli ackrediterad

Ackrediteringen sker mot den internationella standarden för kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier, SS-EN ISO/IEC 17025. Swedac bedömer laboratorierna efter planering, praktiskt genomförande och rapportering av luft- och rökgasanalys. Swedac granskar även kvalitetssystem och utrustning i laboratorielokalen samt genom mätning i skorsten.

 

Krav för ackreditering
Lagstiftning eller annat regelverk som ställer krav på ackreditering
  • NFS 2016:13, Naturvårdsverkets föreskrifter om mätutrustning för bestämmande av miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion
  • SFS 2013:252, Förordning (2013:252) om stora förbränningsanläggningar
  • SFS 2013:253, Förordning (2013:253) om förbränning av avfall
Vägledning för uppfyllande av ackrediteringskrav