Det finns många olika internationella avtal som innehåller krav på produkter och tjänster som importeras till och saluförs i olika länder. Kraven är ofta särskilt inriktade på produkter och tjänster som kan vara farliga för liv, hälsa och miljö. De olika kraven kommer bland annat från världshandelsorganisationen WTO, från avtal som EU har med länder utanför EU eller från avtal mellan olika ackrediteringsorgan.
Det finns även regler om hur någon kan bevisa att produkter och tjänster lever upp till de krav som ställs. Ibland finns det krav på att tillverkaren försäkrar att en produkt eller tjänst lever upp till de aktuella kraven. Det kallas för tillverkardeklaration. I vissa sammanhang krävs det att en oberoende part gör en bedömning av en produkt. Det kallas för tredjepartsbedömning. Ackreditering och certifiering är exempel på sådan tredjepartsbedömning.
Avtal mellan EU och länder utanför EU:s inre marknad som syftar till ömsesidigt erkännande kallas för MRA-avtal (Mutual Recognition Agreements). MRA-avtalen gör att svenska exportföretag redan i Sverige kan få produkter godkända för exportmarknader. Avtal finns mellan EU och Australien, Nya Zeeland, USA, Kanade, Israel, Schweiz och Japan. Avtalen finns på EU-kommissionens webbplats. Där finns även listor över de utsedda organ som finns under varje avtal.
Via EA, ILAC och IAF finns det internationella avtal som gäller mellan ackrediteringsorgan. Enligt avtalen kan provning, kalibrering, certifiering, kontroll, validering och verifiering som görs av ett ackrediterat organ godkännas även i andra länder. Du kan läsa mer om avtalen under rubriken Internationella avtal om ackreditering på den här sidan: Så fungerar ackreditering.