Swedac har sitt ursprung i Statens provningsanstalt (SP), som i dag är en del av RISE, Research Institutes of Sweden. Bilden visar Swedacs personal vid Boråskontoret 1992
Från SP till egen myndighet
1973 – Nya avdelningar i Borås
SP inrättade två avdelningar: en för provning och mätning i Sverige och en för auktoriserade kalibreringslaboratorier.
1983 – MPR bildas
Tio år senare knoppades Mätcentrum och Provcentrum av från SP. Samtidigt bildades den nya myndigheten Statens Mät- och Provråd (MPR).
1989–1991 – Ackreditering och nytt namn
1989 ombildades MPR till Statens Mät- och Provstyrelse och arbetet med att ackreditera provningslaboratorier inleddes. Året därpå startade ackreditering av certifieringsorgan och besiktningsorgan.
1991 bytte myndigheten namn till Swedac – Styrelsen för teknisk ackreditering.
Utveckling under 1990-talet
De första ackrediteringarna
1992 ackrediterades det första sjukhuslaboratoriet: centrallaboratoriet för klinisk kemi vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Året därpå ackrediterades de första fordonsverkstäderna för kontroll av egna reparationer.
Nya ansvarsområden
1993 fick Swedac även ansvar för legal mätteknik, ädelmetallkontroll och bedömning av anmälda organ.
Internationellt arbete
Under början av 1990-talet startade det internationella utvecklingsarbetet. Swedac hjälpte Island att bygga upp en ackrediteringsfunktion och utbildade om kvalitetsinfrastruktur i Baltikum och Polen på uppdrag av Nordiska ministerrådet.
Marknadskontroll och EU-medlemskap
1994 fick Swedac ansvar för att samordna marknadskontrollen i Sverige.
Året därpå bytte myndigheten namn till det nuvarande: Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll. Samma år blev Sverige medlem i EU och Swedac genomförde sitt första SIDA-finansierade biståndsprojekt i Sri Lanka.
En starkare roll för ackreditering i EU
Ackrediteringens betydelse har ökat stadigt i Sverige.
2010 stärktes ackrediteringens ställning ytterligare genom ny EU-lagstiftning. EU införde då ett system som liknar den svenska modellen. Varje land ska ha ett enda oberoende ackrediteringsorgan som är erkänt av regeringen och fritt från kommersiella intressen.
Detta bidrar till ökat förtroende och likvärdig bedömning i hela EU.