”Jag gillar pappersarbete, helt enkelt!”

Med en stor vurm för struktur, människor och pappersarbete känner Sara Jensen att hon har hittat hem i rollen som bedömningsledare på Swedac. Vi följde med Sara på en riktig djupdykning när hon åkte på tillsyn bland grodmän och ubåtar hos Försvarets Dykeri och Navalmedicinska center i Karlskrona.

”Jag gillar pappersarbete, helt enkelt!”

Vinden är påtaglig i morgonsolen vid högvakten när Swedacs bedömningsledare Sara Jensen gör kadetter och aspirerande minröjare sällskap i kön in till marinbasen i Karlskrona Örlogshamn. Säkerhetsrutinerna är rigorösa och det går långsamt i kön när identifikation och ärende noggrant ska kontrolleras bakom de svarttonade rutorna.

Det är Saras första besök på marinbasen, kanske hennes karriärs mest sekretess-präglade tillsyn. Men det bekommer henne inte, hon gillar rutiner och system, på jobbet och privat. Utstyrseln för dagen (reds. anm. en blommig blus, rosa kofta och ett par mörkgråa byxor) är ingen slump, utan resultatet av en mobilapp i vilken hon systematiskt lagt in alla garderobens plagg för att på så vis få initierade kombinationsförslag presenterade varje dag.

”Supersmidigt! Och man sparar en massa tid. Så visst, lite yrkesskadad är man ju”, skrattar Sara och stegar målmedvetet bort mot föremålet för dagens tillsyn: försvarsmaktens dykeri och navalmedicinska centrum.

Ett yrke som kräver ordning och struktur

Efter en kortare rundvandring bland bassänger, tryckkammare och grodmän inleder Sara tillsynen med ett uppstartsmöte. Samlade runt bordet i ett rum till bredden fyllt av dykloggböcker och facklitteratur om navalmedicin sitter representanter från centret som ska lotsa Sara och hennes Swedac-kollega Lars genom dagen.

Sara går igenom agenda, förlopp och mål för tillsynen och förklarar hur arbetsfördelningen kommer att se ut: kollegan Lars tar hand om de tekniska bitarna i laboratoriet medan hon själv går igenom det administrativa, dvs ledningssystemets rutiner kring bl.a. rekrytering, kommunikation och utbildning. För Saras del handlar det om att tillsammans med centrets kvalitetsansvarige gå igenom verksamhetens många styrdokument för att se att de lever upp till kraven. Som dessutom ska kombineras med styrdokument från Försvarsmakten. Ett klurigt pussel, kan tyckas, men inte för Sara:

”Jag älskar pappersarbete, helt enkelt. Att hitta förbättringsmöjligheter och få till en bra dialog. Jag kommer ju som en jobbig myndighetsperson och då vill man vända på det och få till en bra diskussion med kunden”, förklarar hon.

Det var under 2017 när Sara efter flera år som provningsingenjör och sedermera också projektledare på RISE trillade över en jobbannons på Facebook som hon fick upp ögonen för Swedac. Myndigheten sökte en bedömningsledare och Sara kunde inte värja sig:

”Det var som om det var mig de beskrev – någon som gillar att träffa människor, som är strukturerad och har min utbildning. Spot on! Jag var ju bara tvungen att söka”.

Och just fäblessen för struktur är ett återkommande tema när Sara pratar om sitt jobb. Ungefär ett halvår innan en tillsyn börjar Sara planera och veckan före besöket läser hon på kring relevanta ledningsrutiner och sätter sig in i de dokument som kunden har skickat på förhand. Efterarbetet är också det omfattande med bedömningsrapport som ska skrivas och skickas tillbaka till kund. Med flera parallellt löpande tillsynsprojekt behöver man helt enkelt gilla en organiserad tillvaro. Men också att träffa människor:

”Det är en bra blandning. Man är ju en projektledare som behöver hålla ordning och ha struktur. Och dagarna ser olika ut. Ibland sitter jag på kontoret och skriver rapporter. Samtidigt får jag resa mycket och träffa människor, så det är socialt jobb på många sätt. En perfekt mix, helt enkelt”, förklarar Sara.

Bra för bägge parter att avvikelser upptäcks och åtgärdas

Och apropå att socialisera, det har blivit dags för kaffepaus. Passande nog på terrassen som vetter ut mot havet, endast ett stenkast från Gåsefjärden där sovjetiska U-137 gick på grund i oktober 1981. Perfekta dykvatten på grund av de många skepp som under 1600-tales sänktes med sten av Karl XI för att på så vis hindra inkräktare från att ta sig in till land:

”Det var bara U-137 som hittade en glipa”, skojar dykveteranen Ingmar, dagens ledsagare i laboratoriet och också en av Sveriges första attackdykare.

Efter kaffet har det blivit dags för tillsyn av provningsrutiner i själva dyklaboratoriet. På vägen passerar vi dykhjälmar från 50-talet med starka associationer till ett dykäventyr signerat Tintin. Ett gäng röjdykare stormar förbi i full mundering och väl framme i laboratoriet tornar två gigantiska tryckkammare upp sig. Här kan dykare under utbildning träna upp förmågan att vistas på upp till 160 meters djup under lång tid, något som kan bli aktuellt vid en eventuell ubåts-olycka.


Men störst intresse riktas mot andningsprovaren: en cylinderformad maskin som provar dykutrustning. Vid provning fylls den upp med vatten samtidigt som ett modellhuvud utrustat med dykarmask och gastuber sänks ner och utsätts för tryck. På så vis kan man kontrollera att det inte finns läckage i utrustningen, att ventilationen fungerar och att andningsmotståndet ligger på rätt nivå vid olika djup.

Laboratoriets två dykveteraner Ingmar och Roine demonstrerar de rutiner som används under en kontroll av systemet, så att man kan vara säker på att mätutrustningen är rätt kalibrerad och verkligen mäter rätt i provningar.

Tekniska bedömaren Lars antecknar flitigt, och trots att det är tal om en tillsynskontroll är stämningen i labbet god:

”Det här handlar ju inte om att sätta dit någon. Det är tydligt att båda parter ser det här som ett samarbete. Om det finns avvikelser så ligger det ju i bådas intresse att de åtgärdas”, konstaterar Lars samtidigt som han möter upp kollegan Sara för en avstämning.

Det är under avstämningen och diskussionerna kring vilka eventuella avvikelser de har iakttagit under tillsynen som de båda Swedac-kollegorna ska komma fram till huruvida det ska noteras som en avvikelse i protokollet eller ej. Som bedömningsledare har Sara yttersta ansvar för tillsynen och får också sista ordet om diskussioner skulle uppstå:

”I det här jobbet behöver man ha förmågan att kunna tänka kritiskt och ifrågasätta lagom mycket. Inte köpa det första någon säger. Samtidigt är det det svåra med jobbet. Jag är ju lite konflikträdd egentligen. Då gäller det att stå på sig. Till syvende och sist är det jag som ska kunna stå för bedömningen och känna mig trygg i att de avvikelser vi noterat leder till att verksamheten lever upp till de krav vi ställer ”, konstaterar Sara.

Samhällsnyttan är en viktig drivkraft i arbetet

För Sara är det tydligt att det handlar om att se den större bilden. Och samhällsnyttan:

”Det vi gör har ju en stor nytta. Det är ju nödvändigt med ackreditering i samhället. Det är värdefullt, helt enkelt. Det tror jag är en stor drivkraft för alla som jobbar på Swedac”, förklarar hon.

Dagens tillsyn har gått bra. Och efter att muntligen ha presenterat resultatet för centrets kvalitetsansvarige, är det dags att säga tack och hej. På vägen ut blir det återigen tydligt att vi har att göra med en människa med stor förkärlek för struktur och system. Som yrkesperson och som mamma:

”Jag gör speciella städlistor för barnen med punkter på vad som ingår i en städning. Och när barnen åker på scout-läger är jag den där jobbiga som ifrågasätter hur saker och ting görs. Som alltid ställer frågan: har du verkligen belägg för det där? Hur kan ni vara säkra på det? Vilken mätning visar på det?”skrattar Sara och lämnar Karlskrona marinbas för den här gången.

Rätt person på rätt plats, brukar det ju heta. Men i Saras fall, tyder alla mätningar på hon lever upp till samtliga punkter i standarden.

 

Faktaruta:
Namn: Sara Jensen
Ålder: 37 år
Kommer från: Sexdrega
Bor i: Borås
Familj: Min man Marcus och våra två barn Leo, 12 år, och Joel, 8 år.
Gör helst på fritiden: Dansar bugg och foxtrot
Utbildning. Energiingenjör