På uppdrag i samhällets tjänst

”Som en del av Swedac ser man ju till att säkerställa att vi kan känna tillit till varandra.” Så sammanfattar Swedacs Helene I Johansson de samhälleliga förtjänsterna i sitt jobb som bedömningsledare. Idag får hon tillträde till en värld vi andra endast får följa i fiktionen när hon åker hon på tillsyn på Tullverkets kriminaltekniska laboratorium i Göteborg.

På uppdrag i samhällets tjänst

Det är tydligt att bedömningsledare Helene I Johansson rör sig på känd mark när hon och hennes två Swedac-kollegor vandrar in genom Tullverkets anonyma entré en kylslagen morgon i Göteborg. Verksamhetens ackreditering är relativt ny och besöken har därmed varit täta, som sig bör. Dagens tillsyn är Helenes tredje på lika många år. Det märks. Hon rör sig vant i lokalen, hälsar bekant på personalen och hänger med i snacket om vem som slutat, vem som bytt jobb och vem som gått i pension.

Snart är samtalet förflyttat till konferensrummet där tillsynen strax ska ta avstamp. Runt bordet samsas Tullverkets forensiker, IT-forensiker och kvalitetsansvariga med Helene och Swedac-kollegorna Tommy Vestergren – teknisk bedömare under utbildning med yrkesbakgrund från polisen – och Karin Lindholm, rådgivare och stöd. En generös wienerkrans åker fram, kaffet hälls upp och blickarna vänds mot Helene som kör igång mötet med att lugnt och metodiskt – och på påtaglig västgötska – gå igenom agendan för dagen.

Swedacs Helene I Johansson håller morgonens uppstartsmöte hos Tullverket.

Och däribland den obligatorisk kontrollfrågan: ”Funkar all utrustning som den ska?”, undrar Helene och vänder sig till alla i rummet. Forensiker Tomas kastar snabbt ur sig ett ja och knackar samtidigt tre gånger i träbordet – en gest som framkallar skratt runt bordet.

Viktigt för den rättsliga processen

Fokus för dagens tillsyn är de metoder som Tullverket använder i sökandet efter fingeravtryck och DNA-spår på beslag som tullen gör vid landets gränser. Ofta handlar det om narkotika såsom kokain, opium och narkotikaklassade tabletter. Helene och hennes kollegors jobb handlar om att säkra principen om opartiskhet i Tullverkets arbetssätt i hanteringen av beslagen. Det vill säga att säkerställa att satta tillvägagångssätt verkligen efterlevs i hela förloppet, från det att beslag kommer in till att eventuella fingeravtryck och DNA-spår skickas till polismyndigheten som i sin tur kan använda spåren i en rättslig prövning. Med lite tur återfinns fingeravtryck och DNA i register och kan därmed knytas till en person. Eller så kan spåren matchas med ett annat beslag som på så sätt kan kopplas ihop och härledas till en och samma misstänkt. Helenes fokus kommer att ligga på att gå igenom Tullverkets ledningssystem: hur hanteras eventuella avvikelser eller krav från andra myndigheter? Hur ser väntetiderna ur gentemot polismyndigheten? Finns det tillräckligt med personal? Och hur ofta gör man en egen internrevision?

Tullverkets inspektörer diskuterar dagens arbetsuppgifter med Swedacs Tommy Vestergren. I bild från vänster: Kristina Kaudern, Tommy Vestergren och Tomas Johansson.

”Sånt här påverkar hela den rättsliga processen. Om det tar för lång tid att få tillbaka provsvar och en misstänkt samtidigt sitter häktad kan det innebära att man tvingas släppa folk ur häktet för att man inte har bevis i tid eller låta misstänkta sitta för länge. Oavsett är det ju inte bra”, förklarar Helene.

Efter mötet vankas det rundvandring i lokalerna. Målet är verksamhetens kriminaltekniska laboratorium några rum bort och en demonstration i spårsökning av medföljande forensiker. Lokalerna är förhållandevis små och liknar mer ett litet kontor än en scen från CSI. Om det inte hade varit för minibiblioteket ute i korridoren som nästintill enbart utgörs av hårdkokta polisromaner och kriminalhistorier. Hoppet mellan bokhyllans ”Snabba Cash” och vad som möter allas blickar väl inne på labbet känns därför väldigt kort. På golvet står sju papperskassar fullproppade med emballage från ett färskt kokainbeslag av betydande storlek. Beslaget gjordes av Tullverkets inspektörer i Malmö, där inflödet är mycket större än i Göteborg, varför kontoren avlastar varandra vid behov. Det luktar fränt, en förmodad kombination av beslaget och alla de kemiska vätskor och preparat som står uppradade på hyllor tillsammans med sterila pincetter, sprutor och engångshandskar.

I Tullverkets bokhylla trängs polisromaner med hårdkokta deckare.

Minsta felhantering kan förstöra spår

Gruppen kommer överens om att arbetsmetoderna ska demonstreras med hjälp av ett fingerat beslag. Det blir forensikern Anna som får hålla i demonstrationen, ett inte helt slumpmässigt beslut:

Du gör bäst fingeravtryck!”, skrattar forensiker-kollegan Thomas och vänder sig mot Anna som på reflex drar sina två pekfingertoppar längs med näsan och placerar dem med eftertryck på ett emballerat paket. Spårningsprocessen är därmed igång. Anna guidar gruppen genom alla moment i säkrandet av spår, en process som börjar i fotoateljén där beslaget fotograferas med referensmått. Fler fotograferingar väntar, beslagen är ofta väl emballerade med tejp, plast och gummi och ska fotodokumenteras lager för lager. Och här gäller det att ta det varsamt. Minsta felhantering kan förstöra spår, inte sällan genom att forensikern kontaminerar med eget DNA. Nästa steg är spårsäkring på kemisk väg i laboratoriet. Beslaget behandlas med kemiska vätskor och läggs i gasskåp och klimatskåp för att på så vis få fingeravtryck att framträda tydligare. Tekniske bedömaren Tommy följer varje steg – ställer frågor, jämför med manualer och antecknar. Kalibreringen på labbets våg kontrolleras noggrant med kontrollvikter för att säkerställa att vågen väger rätt. Att två kilo kokain verkligen är två kilo kokain. Vid ett eventuellt åtal gör varje gram skillnad för utfallet.

Tullverkets forensiker Anna Dahl demonstrerar hur narkotikabeslag hanteras och analyseras.

För en utomstående är det onekligen fascinerande att få insyn bakom kulisserna i en miljö som man annars enbart har tillgång till genom tv-deckarens värld. Och Helene håller med. Det är spännande. Men hon understryker samtidigt att likheterna mellan verklighet och fiktion i det här fallet är begränsade:

Forensik handlar ju om att hitta bevis genom att använda erkända metoder för att identifiera, säkra och analysera spår. Och det är en utmaning som är väldigt kul! Men på tv löser de ju alla möjliga knepigheter i kriminaltekniska labb. De trollar och en och samma person kan göra allt – från att avgöra om en signatur är äkta eller ej till att extrahera information från en mobiltelefon. Och allt där emellan. Så är det ju inte i verkligheten”, skrattar Helene.

Ett meningsfullt arbete med påtaglig samhällsnytta

På frågan om den stora behållningen med sitt yrke vill hon hellre framhålla de samhälleliga förtjänsterna. Såväl som de sociala:

Vi tar så mycket för givet. Att allt det vi omger oss av fungerar. Dricksvattnet i kranen. När vi handlar i affären. När vi lämnar ett blodprov. Som en del av Swedac ser man ju till att säkerställa att vi kan känna tillit till varandra. Och så får man träffa så många kompetenta människor i så många olika miljöer!

Helene har rört sig i laboratoriemiljöer i över 30 års tid men karriären på Swedac inleddes så sent som 2008, då som teknisk bedömare inom hematologi. Som biomedicinsk analytiker inom klinisk kemi arbetade hon länge inom hematologisk diagnostik på Sahlgrenska. Så småningom blev hon kvalitetsansvarig på området och gick sedermera över som kvalitetssamordnare inom hematologi på Västra Götalandsregionen. Så när Swedac hörde av sig och undrade om Helene ville bli teknisk bedömare, var det lite som att hoppa ut i det okända. Men det bekymrade inte Helene som antog utmaningen:

Visst är det en utmaning att vara ny på jobbet, men det ger också en ödmjuk känsla. Jag tror det är nyttigt att bli nybörjare”, konstaterar hon.

Ämnet får Helene att tänka tillbaka på första gången hon såg ett beslag med egna ögon. Det var Tullverket i Malmö som hade gjort ett beslag på anmärkningsvärda 900 kilo narkotika. En närmast bisarr syn för en nybakad Swedac-medarbetare:

900 kilo är ju oerhörda mängder! Jag och mina kollegor vandrade runt kring beslaget tills vi kom på att vår tekniska bedömare skulle flyga samma kväll. Så vi fick hjälpas åt att tvätta hennes skor grundligt innan hon åkte till flygplatsen”, skrattar Helene.

Helene I Johansson med bestämda steg mot nästa tillsyn.

En dråplig historia såklart, men också med en allvarlig underton. Idag har alla EU:s medlemsländer gemensamma krav på ackreditering av laboratorie-verksamhet inom spårsäkring av DNA och fingeravtryck, för att på så vis säkra ett ömsesidigt förtroende till varandras utförda arbete. Samarbetet mellan länder är stort och utbyte av information sker för att med gemensamma insatser bekämpa brottslighet. Och innan det är dags att runda av dagens tillsyn vill Helene återigen återkoppla till de samhälleliga förtjänster som kommer med jobbet:

Vi vet ju att narkotika och vapen forslas över våra landsgränser. Mitt arbete handlar ju om att identifiera personer som bestrider våra regler och lagar. Och det känns väldigt meningsfullt”, förklarar Helene och lämnar Tullverket för den här gången.

För Helene väntar nu en rapport som ska skrivas med rekommendation om fortsatt ackreditering under förutsättning att korrigerande åtgärder kan godkännas. Och nästa vecka bär det av till Nationellt Forensiskt Centrum i Linköping för ännu en tillsyn. Och vi andra kan samtidigt konstatera att det är bra med människor som vågar vara nybörjare. Och som dessutom pratar västgötska.